Direktlänk till inlägg 4 september 2013
Johan
Klockan är nu 22.05 den 4 september 2013.
För tre år sedan fanns Du här hos mig..........
Jag satt inne hos dig i ditt rum och masserade dina ben och la en varm vetekudde på dina fötter som var så kalla.
Jag värmde den igen och la dina kalla händer i den och gned med mina händer för att få dina händer att bli varma igen. Jag bad dig att få ringa efter ambulans så du skulle komma in till sjukhuset och få den hjälp du så väl behövde.
Jag satt vid din sida............och förstod inte....
Jag förstod inte att jag skulle förlora dig
Jag förstod inte att mitt liv skulle förändras och att jag aldrig skulle få uppleva riktig glädje igen
Jag förstod inte det helvete som andra föräldrar haft eller har som förlorat sina barn
Jag trodde ALDRIG det skulle hända
Johan i kväll är den värsta kvällen i år, förra året, året innan, nästa år, året efter det.........jaa alla år som jag kommer att leva.
Den kvällen då Du sakta, sakta försvann från mig utan att jag visste
Den kvällen då du sa: Det kommer bli bra mamma
- Det kommer bli bra,mamma...........
Johan.....DET BLEV INTE BRA!!!!!!!!!
Jag sitter här och skriver......Mimmi ligger i sängen och lyfter på huvudet ibland och tittar på mig då hon hör att jag gråter.
Hur mycket har inte hon längtat efter dig, Johan
Längtat efter att få springa lös med dig i skogen
Längtat efter att få leka med bollen med dig
Längtat efter att få ligga under täcket tillsammans dig
Längtat efter att få busa och hoppa efter flugorna i taket
Längtat efter att få visa vem som var starkast i dragkamp med kopplet
Johan, Johan jag saknar dig så mycket.
Ibland önskar jag att jag vore ett barn och få lägga mig ner på golvet och sparka och skrika ut min ilska........min ångest som jag kämpar emot varje dag.
Är det bara legitimt att sörja då det är högtidsdagar, bemärkelsedagar eller som idag din......din.........den dagen du lämnade mig.
Är det bara jag som tror att andra inte tror.........
Är det bara jag som tror att andra inte tycker.........
Är det bara jag som tror att andra inte orkar.....
Är det bara jag som tror att andra inte förstår........
.....att jag saknar dig och kommer att sakna dig varje sekund, minut, timme, dag som jag kommer att leva.
Johan det kommer att bli en helvetes natt i natt.....
Jag kommer att gå igenom varje sista sekund vi fick tillsammans denna natt för tre år sedan..........
Johan, jag går ut en stund nu.....men kommer snart tillbaka.
Jag kommer titta upp mot den svarta himlen och se alla vackra stjärnor som blickar ner på mig........Mamma.
Mamman till den vackraste av alla stjärnor och änglar som finns i himlen.
Johan, nu är klockan 22.45
Du blir irriterad över att inte dina händer fungerar och att du inte får tag i musen för att du ska sätta igång Emil på datan..........
Du kämpar och lyckas få igång filmen igen.........
Du är törstig och får ta med bägge händerna om glaset.........men du vill inte ha min hjälp
Johan, hur ont hade du???????
Johan vad kunde jag ha gjort?????
Ingenting, för du ville inte det!
Visste du??
Visste du vad som skulle hända????
Frågorna är många och de kommer ofta till mig.
De kommer ibland som en blixt från en klar himmel
De kan komma då jag pratar med någon eller då jag sitter ensam.
Dom som inte vet vad som hänt eller dom som inte känner mig kan nog tycka att jag ibland är disträ eller att jag inte hänger med i samtalet. Jag kämpar Johan, varje dag att försöka vara som jag ska....eller som jag var......förr.
Det jag idag har.........är en bättre förståelse över andras beteenden och att det finns alltid en orsak varför man gör si eller så. Det finns en bakgrund!!!!!!!
Mimmi ligger här på sängen bakom mig fortfarande....
Hon tittar på mig ibland......
Hon vet, hon förstår......
Hon brukar komma till mig på kvällarna och nätterna då jag gråter......
Hon lägger sig med huvudet på mitt bröst eller magen och bara är..........med mig.
Johan, hon saknar dig...........och hon förstår....hur mycket jag saknar dig
Johan, jag har aldrig tagit så många kort på himlen som jag gjort sedan du lämnade oss.
Jag förknippar himlen med livet.........med dig
Jag kan se ett moln som liknar ett djur...eller en gubbe och då tänker jag på dig och tror att du också ser det.....fast från andra hållet....uppifrån där jag tror att du svävar fram genom molnen.
Där du ser ner på oss och ser till att vi har det bra.......
Johan, ser du oss??
I morgon kommer din minnesannons i tidningen med dessa frågor
Till minne av
vår älskade
son, bror, morbror
Johan Strandh
5 september 2010
tre år av sorg och saknad
Ser du oss på kvällarna då vi tittar upp mot stjärnorna
Ser du våra tårar då vi längtar efter dig
Känner du vår saknad
MAMMA PAPPA
Linda och Mikael
Vilma, Olle
Johan, frågor som vi aldrig får svar på förrän vi träffar dig igen....
Träffar dig i Nangiala........i Körsbärsdalen
Johan, jag går ut en stund igen..........klockan börjar närma sig 24.00...........den 5 september..........2013
3 år........
????????????
Jag vill känna att jag lever all den tid jag har
bara vara stark och fri......
När Johan????????
Det är lugnt och stilla i huset......
Pappa har somnat i soffan........drömmer han om dig Johan....
Johan, klockan är nu 24.00.......ute på altanen står en nyinköpt ängel på ett hjärta av oasis som jag i morgon ska smycka med alla fina blommor från trädgården och som ska läggas på din grav.............
Klockan 24.00 för tre år sedan hjälper du mig att sätta på en film som ska göra att jag håller mig vaken.....
Sällskapsresan................
Jag sätter mig tillrätta med en kudde bakom ryggen i din säng.........och tittar på film..........intet ont anande.
Johan, hur orkar jag????? hur orkar jag sitta här och skriva???? det finns säkert någon psykolog i Sverige eller USA som kommer att säga att det bästa sättet att bearbeta sin sorg är skriva av sig..............
Fråga mig....jag vet!!!!
kanske jag skulle skrivit på papper och med penna...
kanske jag skulle behållt detta för mig själv........
Kanske det inte spelar någon roll hur jag gör bara jag får ur mig det ur kroppen
Kanske jag gör någon annan mamma en välgärning genom att delge detta....
Kanske jag för en gångs skull är ego och gör det för min egen skull........
Johan, jag ska snart gå ut och kissa godnatt med Mimmi och jag tänker att gå händelserna i förväg här på bloggen. De sista minutrarna vi fick tillsammans du och jag vill jag ha alldeles för mig själv och dom tänker jag bevara i mitt hjärta i ensamhet. Mina tankar kommer att hela natten vara tillsammans med dig.
Jag vet inte vad klockan var då jag tyckte att Johan låg illa med huvudet och jag skulle lägga honom tillrätta.
Jag vet inte hur högt jag skrek då jag förstod att Johan inte andades mera
Jag vet inte hur fort jag fick Janne att komma med telefonen för att jag skulle ringa 112
Jag vet inte vad klockan var då två ambulanser kom med fyra ambulansmän som ville rädda livet på Johan
Jag vet inte............
men......
Jag vet att jag hörde hjärtstartarens röst
Jag vet att jag hörde hur en ambulansman sa: det är hopplöst
Jag vet att jag såg Janne sitta på sängen med Mimmi
Jag vet att en av ambulansmännen sa: Det är nog bra om du följer med mig
Jag vet att jag åkte i en ambulans..........utan Johan
Jag vet att jag ringde till Linda och Mikael
Jag vet att.................ingenting skulle bli som förr
Johan jag älskar Dig // Mamma
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 |
4 | 5 | 6 |
7 | 8 | |||
9 |
10 | 11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
22 | |||
23 | 24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
29 | |||
30 |
|||||||||
|