Hejsan svejsan   

Jaha ja.......så var den påsken och ledigheten över!!! Det går så himla fort!

I går kväll blev jag sminkad av Vilma. Hon har lärt sig det på "Make up store" kanske det hette. Vi skrattade för hennes kommentar var att - Nu ser du ut som du vill sminka dig som en ung tjej fast du är gammal.........Joo man tackar! Jag tyckte jag såg ut som en kines. Roligt hade vi   

Efter vi gjort oss iordning på förmiddagen så åkte vi och hämtade Linda. Vi åkte ut till Mirum och gick och tittade i affärerna. Vilma skulle byta en tröja på BikBok. Hittade en jättefin top med spets......den kommer bli jättefin till solbrännan på Sardinien. På tal om Sardinien så såg jag att inte alla kort kom in. Konstigt.....det var OK innan jag sparade inlägget. Men ni såg ju på två kort iallafall hur fint det var.

Med mina fina flickor på Lindahls   

Vilma lurade mig........berättade om när man duschade och hur man vande sig med att vattnet blev varmare........

Sedan sa hon till mig att lägga upp mitt vänstra pekfinger på bordet.Tog ett glas fullt med vatten och drog botten mot pekfingret. Känner du hur kallt det är mormor?? Lägg upp ditt högra pekfinger bredvid på bordet. Känner du hur kallt det är? Helt plötsligt ställer hon glaset på mina bägge pekfingrar och så säger hon. Så där ja, nu kan ju du sitta så där. Där satt jag med ett glas fullt med vatten och kunde inte röra mig. Jäkla frö!!!!

När jag kom hem igen planterade jag växterna vi fick från grabbarna igår.

När jag var färdig gick Mimsan och jag ut i skogen. I dag gick vi till Johans plats.......Johans berg.

Här är vägen upp till berget och där har ingen människa gått i vinter. Det är bara spår från djuren.

Det är så vackert här...........och det är här jag är närmast Johan. Känslan jag får när jag står här går inte att beskriva..........Jag hoppas Johan står bredvid mig.

Träden har växt så man ser inte lika långt längre. Man skymtar bergen i fjärran.......måste vara bergen i Kolmården.

När vi står här uppe Mimmi och jag, börjar en fågel att sjunga så vackert.........Först ser jag den inte men efter en stund skymtar jag den i en tall. Jag ser inte vad det är för sort men den sjunger så fint.......för oss.

Tårarna trillar utmed kinden och jag känner en saknad som är ofattbar. Johan   min pojke. Det händer så mycket som jag inte kan råda över...........Jag känner saknad, förtvivlan..............Glädjen i allt jag gör är borta. Den finns ett ögonblick och sedan försvinner den igen.........

Vi vänder hemåt igen.........  

Jag och Mimsan.............  

Kan inte låta bli att vända mig om och ta ett kort till..............

I morgon är det en ny dag......igen

Godnatt mina bloggarvänner // Kickan